Michaelaboken

Nu har jag lyssnat och tittat på framträdandet igen och jag känner att jag får nog sluta innan jag typ spyr eller nåt. Jag vet inte om man har hår på ryggen men har jag det så känns det som att varenda litet strå står just nu. Usch det är så bra så jag mår lite illa faktiskt. Hua. Jag brukar inte bli så rörd när folk sjunger och jag lyssnar på väldigt mycket musik, och väldigt mycket (enligt mig iaf) bra musik och framförallt rock men det här är något av det bästa jag sett och hört. Faktiskt. Nej nu måste jag höra't igen! Lyckopiller.

Peter Jihde's pubertetsskrik i slutet går ju inte av för hackor heller.